Tjejer och killar på nätet
Jag uppdaterar ju aldrig här, tyvärr. Det blir inte av, jag har inte tillräckligt viktiga saker att skriva. Men för att ändå fylla den här bloggen med NÅGOT, väljer jag att ladda upp en krönika jag just skrev i svenskan. Något ska man ju göra. ^^
''FAN VAD SEXIG DU ÄR, har du cam?''
En mening som knappast är helt obekant för någon. Alla har vi hört det, sett det, läst det. Hur killar hämningslöst stöter på små tjejer i 13-årsåldern med de alltid eftertraktade magiska orden ''Fan var snygg du är!''.
För alla vill väl höra att de är fina, att vår kropp duger. För duger mitt utseende så duger jag. Är jag bara snygg, och villig att visa upp min fina kropp, spelar det ingen roll hur jag är som person.
Utseendehysterin är tydligt märkbar på Internets alla communitys. Störst är den kanske på ungdomssiten Lunarstorm, något de är väl medvetna om. I Dagens Nyheter (4.6.2005) kan man läsa Anna Lytsys intervju med Johan Forsberg, säkerhetsansvarig på nyss nämnda site. Han tycker signalen är tydlig i hela samhället; ''Du kan vara hur smart och snäll och duktig som helst, men det som räknas är om du är snygg''
Denna medvetenhet väljer Lunarstorm att använda för sina egna vinstsyften. Galleri, där man kan ladda upp bilder på sig själv och få dem kommenterade av andra, Videoklipp där man (som namnet antyder) laddar upp korta videosnuttar av sig själv och den poänggivande Presentationsbilden är tjänster de erbjuder, som naturligtvis kostar pengar. Och ungdomarna betalar. De hostar upp krona efter krona för att få ladda upp sina videofilmer, för att folk ska få se dem i rörelse. Kommentarerna fungerar som betyg. Säger de att man är snygg är man godkänd. Vill de ha ens msn är man mycket väl godkänd, även om det knappast är någon bedrift att få ge ut sin msn, med tanke på att frågor av den sorten haglar över så gott som alla medlemmar. Utom de fula förstås.
Jag för min de anser att på Internet, där man bara kan kommunicera genom att skriva, borde vara en ypperlig plats för att lära känna folks personligheter. Allting hänger ju på det man skriver, det man säger och den man presenterar sig som. Det är alltid lättare att vara ärlig mot en datorskärm än mot en människa man har framför sig. Men tydligen har jag fel. För folk är inte ärliga, de presenterar inte sig själva. De presenterar sig ibland inte alls, mer än med ett par korta rader. ''Jag heter Lisa, är 12 år och gillar katter. Bilder på mig finns på Galleri!'' Eller också ljuger de. ''Tja, jag heter Petter och jag har en svinrik farsa som dessutom är svensk mästare i modern femkamp, jag är skolans populäraste kille!'' fast han i själva verket bor med sin mamma och är ganska utanför i skolan.
Är det då något fel med att förställa sig? Alla drömmer väl ibland om att få vara någon annan, och Internet erbjuder oss den chansen. Vår presentation är ett tomt blad som vi kan fylla med vad vi vill. Vi kan komma i kontakt med människor som inte har en aning om vilka vi är. Vi kan själva bestämma hur de ska se oss. Så vi ändrar på oss. Vi ljuger om oss själva, berättar en saga om den hjälte vi önskar att vi var.
Men vi kan inte ändra på vårt utseende. Vi kan sminka oss, vi kan pusha upp brösten, vi kan redigera bilden i Photoshop. Men i grund och botten ser vi ut som vi gör. Och om man då är ful, vad gör man då? För det hjälper inte att skriva smarta saker, att bjuda på sig själv och sina tankar. Det finns bara tre kriterier. Man ska vara snygg, man ska ha cam, och man ska visa upp sig. De struntar i våra tankar, de vill se oss bjuda på våra kroppar.
Det har till och med gått så långt att man börjat stjäla andras bilder. Man tar en bild på en snygg person och säger att det är man själv, vilket leder till mindre krig när sanningen upptäcks.
En annan upprörande sak som har börjat hända mer och mer är att tjejer blir mutade med Pro (en uppgraderingstjänst som kostar pengar) eller liknande för att strippa i cam. Tjejer får betalt för att klä av sig. Vad påminner det om?
Så utseendet är det centrala, vi ljuger och förställer oss. Internet är ett litet samhälle för sig. Inte helt olikt vårt ''riktiga'' samhälle. Enda skillnaden är att befolkningen är yngre.
''FAN VAD SEXIG DU ÄR, har du cam?''
En mening som knappast är helt obekant för någon. Alla har vi hört det, sett det, läst det. Hur killar hämningslöst stöter på små tjejer i 13-årsåldern med de alltid eftertraktade magiska orden ''Fan var snygg du är!''.
För alla vill väl höra att de är fina, att vår kropp duger. För duger mitt utseende så duger jag. Är jag bara snygg, och villig att visa upp min fina kropp, spelar det ingen roll hur jag är som person.
Utseendehysterin är tydligt märkbar på Internets alla communitys. Störst är den kanske på ungdomssiten Lunarstorm, något de är väl medvetna om. I Dagens Nyheter (4.6.2005) kan man läsa Anna Lytsys intervju med Johan Forsberg, säkerhetsansvarig på nyss nämnda site. Han tycker signalen är tydlig i hela samhället; ''Du kan vara hur smart och snäll och duktig som helst, men det som räknas är om du är snygg''
Denna medvetenhet väljer Lunarstorm att använda för sina egna vinstsyften. Galleri, där man kan ladda upp bilder på sig själv och få dem kommenterade av andra, Videoklipp där man (som namnet antyder) laddar upp korta videosnuttar av sig själv och den poänggivande Presentationsbilden är tjänster de erbjuder, som naturligtvis kostar pengar. Och ungdomarna betalar. De hostar upp krona efter krona för att få ladda upp sina videofilmer, för att folk ska få se dem i rörelse. Kommentarerna fungerar som betyg. Säger de att man är snygg är man godkänd. Vill de ha ens msn är man mycket väl godkänd, även om det knappast är någon bedrift att få ge ut sin msn, med tanke på att frågor av den sorten haglar över så gott som alla medlemmar. Utom de fula förstås.
Jag för min de anser att på Internet, där man bara kan kommunicera genom att skriva, borde vara en ypperlig plats för att lära känna folks personligheter. Allting hänger ju på det man skriver, det man säger och den man presenterar sig som. Det är alltid lättare att vara ärlig mot en datorskärm än mot en människa man har framför sig. Men tydligen har jag fel. För folk är inte ärliga, de presenterar inte sig själva. De presenterar sig ibland inte alls, mer än med ett par korta rader. ''Jag heter Lisa, är 12 år och gillar katter. Bilder på mig finns på Galleri!'' Eller också ljuger de. ''Tja, jag heter Petter och jag har en svinrik farsa som dessutom är svensk mästare i modern femkamp, jag är skolans populäraste kille!'' fast han i själva verket bor med sin mamma och är ganska utanför i skolan.
Är det då något fel med att förställa sig? Alla drömmer väl ibland om att få vara någon annan, och Internet erbjuder oss den chansen. Vår presentation är ett tomt blad som vi kan fylla med vad vi vill. Vi kan komma i kontakt med människor som inte har en aning om vilka vi är. Vi kan själva bestämma hur de ska se oss. Så vi ändrar på oss. Vi ljuger om oss själva, berättar en saga om den hjälte vi önskar att vi var.
Men vi kan inte ändra på vårt utseende. Vi kan sminka oss, vi kan pusha upp brösten, vi kan redigera bilden i Photoshop. Men i grund och botten ser vi ut som vi gör. Och om man då är ful, vad gör man då? För det hjälper inte att skriva smarta saker, att bjuda på sig själv och sina tankar. Det finns bara tre kriterier. Man ska vara snygg, man ska ha cam, och man ska visa upp sig. De struntar i våra tankar, de vill se oss bjuda på våra kroppar.
Det har till och med gått så långt att man börjat stjäla andras bilder. Man tar en bild på en snygg person och säger att det är man själv, vilket leder till mindre krig när sanningen upptäcks.
En annan upprörande sak som har börjat hända mer och mer är att tjejer blir mutade med Pro (en uppgraderingstjänst som kostar pengar) eller liknande för att strippa i cam. Tjejer får betalt för att klä av sig. Vad påminner det om?
Så utseendet är det centrala, vi ljuger och förställer oss. Internet är ett litet samhälle för sig. Inte helt olikt vårt ''riktiga'' samhälle. Enda skillnaden är att befolkningen är yngre.
Kommentarer
Trackback
